Igår stod jag hela dagen, 9-17, ute på Eriksberg och hade kurs. -18 när jag kom dit, men i takt med att solen steg blev det riktigt skönt och faktiskt frös jag inte alls förrän vid 16, då solen försvann. Sista lektionerna var det riktigt kallt! Och sista kvarten frös jag verkligen. Trots fleece-underställ, raggsockor, dubbla tröjor och overallen. -22 visade bilen när jag satt mig i den.
Brr!
Så vi får se hur det blir idag. Kallt antar jag, men Erica kommer med och tar en öltöltsrunda på Tindra, så vi kan ju byta av varandra också med att hålla Tindra/gå in och värma oss!

1996 var året det började. Jag red och tävlade en islandshästvalack, Litli-Prins och vi hade kommit med i Finska Landslaget. Nordiska Mästerskapen var nästa på schemat och de gick av stapeln på Häringe Slott i Västerhaninge.
Allting runt landslaget var lite hoppsan hejsan på den tiden.
Inga organiserade träningar, väldigt lite stöd och hjälp.
Själva tävlingen gick åt skogen för min del, men hästen skötte sig och gjorde så gott han kunde och det var en rolig och väldigt nyttig upplevelse att vara med på NM!

Prinsen och jag hemma i snön, 1995

På marknadsgatan på NM, som var ytte-pytte-pluttig och inte hälften av vad marknadsgatan på SM nu för tiden, låg lite klubbtidningar från Stockholms lokalklubbar framme.
Jag tog några, väl medveten om att jag skulle ut på praktik om ett år.
Under hösten läste jag annonser i tidningarna och funderade lite på vart jag ville åka. Det här var alltså hösten 1996 och internet fanns inte så där tillgängligt överallt som idag. På skolan och på biblioteket på Kimito fanns det i alla fall inte!
Ylva Hagander var vid den här tiden ordförande i Vallfari och det fanns en annons i Vallfari News för Fors Gård. Annonsen var riktad från Ylva och Nina Keskitalo, som då hyrde in sin verksamhet på Fors.
Men först av allt ringde jag till Hemfosa, som även de hade en annons i tidningen. Pratade med Agge Oresved, som då ägde och drev gården, och hon tyckte att jag ringde lite tidigt. “Ja, jo, visst skall vi ju ha någon praktikant, men vi har inte bestämt något ännu. Ring igen efter nyår så får vi se”.
Ring igen efter nyår…men jag ville ju ha en praktikplats fixad NU (typ oktober-november 1996 pratar vi nu).
Så jag ringde nästa på listan, som var Fors Gård. Ringde de första av de två numren, som visade sig vara till stallet. En stressad Nina K. svarade på snabb och lite otydlig rikssvenska. “Ylva är nog uppe på kontoret! Ring 11747 istället! Hejdå” . Klick – Tuuuut.
Eh? Funderade och tittade på numren. Ja, bägge numren började på 08- 500, och det andra numret fortsatte på 117 47.
Ringde det numret och pratade med Ylva. Glatt sade hon på direkten “ja visst får du komma hit! Egen häst? ja visst, bara att ta med! Vad vill du jobba med? Vill du rida mycket? Vi ordnar det!”
Och vips var praktikplatsen fixad!
De flesta i min klass var på praktik under sommaren 1997, men jag ville ha “ett sista sommarlov” och tävla med Freyr.
Så den 15/8 1997 lastade vi av Freyr på Fors och började installera oss där.
Ylva och gänget på Fors hade precis kommit hem från VM i Seljord. Glatt frågade jag hur det gått på VM. “Jodå, det gick bra. Det blev ett guld” sade Ylva.
Jag strök vördnadsfullt Mökkur över halsen och var nog rätt mållös.

Praktikperioden (augusti – december 1997) var tuff, men väldigt lärorik.
Brusaby, hästskötarutbildningen jag gick, var också tuff och i början sade stallchefen Maria att jag var lite för noggrann. Men det släppte med tiden. Man hinner inte vara för noggrann med så mycket att göra.
Mycket jobb och många gånger 7-dagar-i -vecka-jobb, men oj vad mycket jag fick lära mig. Fick rida massor olika hästar, hjälpa att rida in hästar (den hösten satt vi in Vepja från Fors och Assa från Fors), åka och tävla och, som grädde på moset vara med på Stockholm International Horse Show med Freyr.
Det året var det en stor islandshästshow på Globen på ca 10 min (det är jättelångt i Globen-sammanhang! De flesta shownumren är 3-5 minuter långa). Magnus Skulasson red maffig kort tölt på Fröken med en korp på armen (uppstoppad dock), Jex och jag kom utfarande ur stora vulkaner på Freyr och Ylur, en brinnande vagn drogs av  en skäck och Jag och Anna hoppade Freyr och Yrja över vagnen. Nästa hela landslaget red en hingst-kadrilj och det hela var mycket maffigt!

I december 1997 åkte Freyr och jag hem till Finland igen och under våren 1998 gjorde jag inte så mycket.
Mer än red, tog körkort och flummade runt.
Freyr stod på ett stall på Sveaborg, vilket är ett lite udda ställe att ha hästen uppstallad (läs mera på wikipedia-länken!). Jag tog färja ut dit varje dag.
Att söka ens ett extrajobb var svårt då jag i maj skulle flytta ut till vårt landställe Bergdal i Västanfjärd (dit jag fortfarande åker varje sommar) och bo där. Vem ger en 18-åring ens ett extrajobb i 4 månader i en storstad.

Freyr och jag en kall vinterdag på Sveaborg 1998

Sommaren 1998, med ett nytt körkort i fickan, bodde jag till stora delar helt själv med två hästar och min hund på Bergdal.
Det var rätt ensamt och jag längtade efter sällskap (mamma och pappa kom ut på helgerna) rätt mycket.
Men jag läste mycket, red hästarna och jobbade extra med att städa den lokala butiken på kvällarna (vilket var ett mycket tråkigt jobb, jag avskydde det).
Jag tävlade Freyr under sommaren och försökte komma på vad jag ville göra. Sökte några hästrelaterade jobb i Finland, men utan någon gnista.
Så i juli ringde jag Ylva på Fors igen och frågade om jag fick komma tillbaka med Freyr och jobba.
Ylva sade ja på fläcken och i augusti 1998 åkte jag till Fors andra gången.
Och blev kvar!
Blev anställd. Fick gå flera av SIF :s utbildningar och blev B-instruktör. Fick rida för otroligt många duktiga instruktörer, lära känna väldigt mycket härliga människor.
Men även lära mig ta konflikter, vara oense och slita enormt tungt. Ibland alldeles för tungt.

Tiden har gått och mycket har ändrats genom åren.
Jag är inte anställd på Fors längre utan fakturerar gården för mitt arbete. Jag gör inte längre det tradiga arbetet där, utan kommer “inglidande” och rider unghästar och håller lektioner. Känns fortfarande mycket lyxigt!
Men efter 15 år kanske man är värd den lyxen? Jag har ju faktiskt jobbat mig till den!

Jag får ofta – jätteofta – höra att jag är väldigt tydlig och rak på sak. Jag får höra det i positiv anda.
Många gillar det, speciellt barn. Jag har genom åren haft att göra med och träffat många barn med ADHD och Aspergers syndrom och jag funkar ofta bra som ridinstruktör för dom, då jag är tydlig. (så är jag dessutom extra tydlig då jag vet eller märker att personen – det är inte alltid barn – har den här problematiken)
Som instruktör är det säkerligen bra, men i vardagslivet har jag många gånger sett ögonbryn höjas och blickar vändas bort eller bytas med andra icke finlandssvenska kolleger. men man lär ju sig att bli lite smidigare med åren. Ibland.

Och nu satte Joc ord på varför!
Yay för Joc!

*****************

Igår fick vi äntligen upp tapet på fondväggen i vårt sovrum!
Ja! Ett stort steg framåt!
Nu är väggarna målade, fondväggen uppe. Nytt golv och lister kvar! Blir så fint och bra och det skall blir sååå skönt att få tillbaka sitt sovrum!
Idag har jag stått på “ovalvolten” på Häringe och hållit ett gäng lektioner för Eknäs-folket. Riktigt roligt, då det är engagerade och intresserade elever. Imorgon åker jag tillbaka till Eknäs och tar med mig Dimma hem till Skogsäng för en månads längning av bakbenssteg och hals och vidareutbildning. Och så skall Ylva och jag visa en drös hästar på Fors för potentiella hästköpare.
Så det är en riktigt jobbhelg, men så är det ibland. Speciellt vinterhalvåret är det ju det där med ljuset. Jag jobbar hellre en lördag förmiddag i dagsljus än en onsdagkväll i mörker. Ju mera vår det blir, desto mera jobbar jag hellre på vardagkvällar än på helgdagar. Dessutom går helgerna mera åt till att döma tävlingar och rida hästar på våren och sommaren.

Efter gymmet drog jag vidare till Fors där jag red Kelda och tömkörde Uni i ridhuset.
Chefen var där och red/ jobbade hästar tillsammans med Kerstin (Dahlberg, tidigare landslagsryttare i dressyr, som har sina hästar på Fors) och passade på att titta på sina unghästar i arbete.
Och ett “det ser bra ut Malin” kändes mycket bra att höra. Speceillt med Uni, som är stor (148-149 cm någonting) och har otrolig mycket trav och verkligen behöver tid för att förstå tölten. I tömkörningen börjar nu ett lateralt rörelsemönster infinna sig några meter åt gången!

Thorgeir Guðlaugsson håller på att utarbeta nya guidelines för domare, som dels inte skall tillåta för höra poäng på hästar som rids fel eller dåligt, och dels skall vara lättare att förstå och snabbt titta i. Men som inom många stor organisationer går det inte fort.
Den nya domarhandledningen kommer inte vara klar i år och nya guidelines kommer nog inte introduceras ett VM-år (alltså nästa år), så 2014 förhoppningsvis då!
Dock tycker jag det är fegt och dåligt att inte introducera dom ett år tidigare för att det är VM-år! Varför inte? Jo, visst förstår jag var för inte – men jag håller inte med!
Som vi domare dömer kommer människor rida! Långt ifrån alla fattar att vi inte kan rida runt hemma i träning så som vi i dagsläget skall presentera hästen på banan. Folk (som inte alltid tävlar själva, men rider) ser hästarna och ridningen på banan och poängen och går hem och försöker kopiera. Med varierande resultat.
Skulle vi domare sätta höga poäng på att folk red baklänges skulle de lära sig det.

Hur som helt är ju även idag god ridning och icke ihopdragna halsar viktigt! Vi kan göra avdrag på grov, oskicklig och oharmonisk ridning och bör tänka mera på det.
En häst som gapar och visar tydligt obehag, men har enorm aktion skall inte få de höga poängen.

För utöver bra diskussioner med högt till tak var det väldigt kul att träffa massor kollegor och prata ditt och datt!
En god och trevlig middag och roliga diskussioner, prat om gamla minnen och många skratt blev det!
Tack SIF för en mycket bra helg!

I fredags var det dags för årets första Hinni-träning på Jursta!
Vi som skulle ta oss till Jursta i arla morgonstund var jag/Greiði, Jill/Sága (som fick Hinni-kursen i födelsedagspresent av mig och Monica) och Sara/Kalle.
Sága, som sneast hon åkte transport åkte hem efter en vecka inne på Stockholm Horseshow, sade att “den där låddan blir det jävligt jobbigt om man går in i” och planterade hovarna djupt i backen. Efter lite lockan och pockande och nästan-på-upplevelser fick Dually-grimman rycka in och göra sitt jobb.
Greiði var en ängel och bara gick på.
Sara åkte bakom oss till Jursta och tog sedan med transporten tillbaka till Skogsäng och hämtade Kalle. En stor fördel med att kursen är så nära är att kunna göra just så!

Vi var under dagen väldigt tacksamma för att kunna vara i ridhuset då blåsten tog i så det emellanåt knakade i ridhuset och snösjoken vräkte omkring utanför.
Greiði var pigg (som alltid) och väldigt duktig under dagen.
Andra passet var han alldeles otroligt duktig och kändes inte trött, utan bara lite mera avslappnad från början! Vi jobbade med att få honom att flytta in framdelen på volt och slappna av och länga sin hals och sitt steg.

My var med hela dagen som fotograf och här är lite av hennes alster:

Jag och Greiði:

Sötast i stan! Han har ett så fint ansiktsuttryck!

Fin bild! Bra jobbat My!

Syns det att jag tycker det är kul?

Vi fick till lite rundad galopp på slutat också!

Slappnar av så fint så!

Här avslutade vi!
Nu skall Greiði (som är 5 ½ år nu) vila ca 3 veckor då det hänt massor den senaste tiden.
Sedan är det dags igen!

Jill jobbade mest med skritt, skrölt och lite trav, så det blev inte så många bilder där:

Vi avslutar detta inlägg med två lite roliga bilder på en arbetande instruktör:

Hinni funderar på vad nästa steg för Sara och Kalle är?

“såhääär skall hästen länga sig och slappna av”

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Snön har kommit till Stockholm (men med vår tur så blir vi väl av med den i nästa vecka igen?) och det är vitt och fint ute.
Igår stod jag på “ovalvolten” på Häringe och höll (skritt-, då det var stenhårt i backen)lektioner och hade det himla trevligt faktiskt!
Idag börjar ridskolan på Fors och imorgon börjar även lektionerna på Harby igen.
Och i helgen som kommer är det domarseminarium på Strömsholm!

Nike G87 Woven pant

Dock kostade de lite väl mycket i min smak.
Så jag ringde maken, som har internet framför sig, som kolla upp vad de kostar på nätet.
Och se där: 230 kr billigare och fraktfritt!
Klickade hem ett par på Sportamore vid 14-tiden på tisdag. Och redan nästa dag fick jag ett sms om att jag kunde hämta upp paketet efter kl 17!
Imponerade snabbt!
Och idag provade jag byxorna på gymmet och I like! Shit vad sköna!

Greiði och jag joggade med Sága och Jill ute idag och på hemvägen provade vi passen andra gången. Greiði lade sig snabbt och snyggt och gick rätt stadigt och efter ca 25 m lättade jag lite på sätet och på tygeln och erbjöd honom galopp och då: poff – flög han iväg i riktigt snabb pass! Jill tjoade förvånat bakom mig och jag log stort!
Imorgon är det Hinni-kurs!

Vignir i november

Efter Vigge fick Greiði ett tömkörningspass, som han till en början inte helt visade sin odelade uppskattning. Dags att tömköra lite mera tror jag minsann.
Utfodring av pållarna och svettigt vattenbärande.
Så var den dagen gjord.

Den här veckan går på lite halvfart, men nästa vecka börjar ridskolan och då är allt igång igen.

Då Greiðis matte behöver ta det lite lugnt ett tag rider jag G. nu.
Greiði är, för de som inte är insatta eller är glömska, en valack, som jag känt sedan han visade sig (helt oförhappandes) vara i sin mors mage då Marianne köpte Ella.
Jag red in Greiði hösten 2010 och kort därefter såldes han till min elev och vän Nina. Han stannade, till min stora glädje, kvar på Skogsäng också!

Greiði blir i år 6 år gammal och börjar  vara stora killen nu! Han är villig som attan, men aldrig svår att stanna. Stannar snabbt för säte, andning och en dutt med spöet på bogen. En riktig charmknutte är han dessutom.
Idag tänkte jag att vi skall pigga upp hans matte med nya ridbilder, då hon inte har möjlighet att se oss live just nu!
Röd dag som det är idag så var Pelle ledig och så jag bad honom fota!
Som lite kul jämförelse kan man kika på bilderna här, som är tagna för 11 månader sedan,den 17/2 2011. Då var Greiði precis töltsatt och ganska lite riden på volten.

Dagens bilder:

I skritten har han lärt sig att slappna av helt och hans steglängd är riktigt bra! (något vi inte trodde då hans mor har haft problem med den biten). Han länger sin hals väldigt bra bitvis, men hamnar emellanåt lite lågt.

Traven är spänstig och bra, men att slappna av och trava stabilt är tidvis ett problem. Formen i trav är rätt instabil än så länge, men kommer mer för varje ridpass (i förrgår gick han eftergiven i trav på rakt spår en långsida första gången).

Galoppen är för tillfället den svagaste gångarten. Inte så att han har en dålig galopp, men han har oftast så fasligt bråttom – det är ju så förbenat kul att få springa! Vi håller på att avdramatisera det mer och mer.

Tölten – där börjar det verkligen hända saker!
Greiði har lätt för att korta både bakbenssteg och hals och blir då kort, passtaktig och trippig i tölten, men genom skröltande och stabil, konsekvent “när du länger halsen och slappnar av så slipper du skänkeln”-träning har det blivit väldigt mycket bättre. Och ännu bättre kommer det garanterat bli!

Om en vecka är det dags för årets första Hinni-träning och den här gången skall Greiði få komma med mig dit.
Tindra är i ett läge då jag inte känner att jag behöver kurs-ridningen för motivation och inspiration. Så hon får stanna hemma!