Ja just nu handlar den här bloggen kanske lite väl mycket om mitt skadade knä.
Förlåt. Det är det som påverkar mitt liv rätt mycket nu.
Igår var det äntligen dags för besök hos ortopeden.
Blev remitterad till Ortopedmottagningen på Nacka sjukhus. Vilket verkar vara ett bra ställe!
Läkaren frågade ut om vad som hänt och i vilken ordning allt skett. Tyckte det var lite dumt och fel att jag inte fått remiss till sjukgymnast för stabiliseringsträning och rehab direkt i mars när den första olyckan hände. Men nu var det som det var. Han drog och klämde på knäet. Tyckte inte det verkade så farligt.
Sedan tittade vi på MR-bilderna och han pekade och berättade vad vi såg.
ACL (främre korsbandet) är alltså av. Det är lite svullnad på bägge sidorna av knäet, men inte farligt mycket. Den laterala menisken är skadad (spricka) samt en misstanke om osteochondral skada på femur (alltså en liten skada på lårbenets inre sida).
SÅ: remiss till sjukgymnast (en jag själv får välja) för rehab och stabilitetsträning.
“Ge det sommaren och om du om tre månader fortfarande upplever knäet instabilt så kontakta mig igen så får vi se om vi måste fundera på operation”.
I morse ringde jag runt till sjukgymnaster (förlåt: fysioterapeuter!) och på måndag morgon har jag min första session hos Haninge Sjukgymnastik!
Det jag gör fram till på måndag är cyklar! Och är lycklig över det!
När jag kom hem från sjukhuset stack direkt ut och cyklade lite över en mil och ville inte komma in! Det var underbart att röra på sig utan att de gjorde ont i fötterna och få jobba med kroppen! Och varmt och skönt var det.
Idag cyklade jag till stallet på förmiddagen!
Det om knäet!
Hästarna då?
Jo det går bra. I helgen är det tävlingsdags igen.
Exakt och Brandi skall med till Stormur Vår i Vallentuna! Brandi skallfå gå V5 och T8 Unghäst (mycket sympatiskt att ha e egen unghästgren för hästar födda 2008 eller senare!) och Exakt skall gå T8 och V2.
Exakt har lyckats få ett litet sparksår ca 5 cm ovanför knäet. Det är lite svullet och ömt, men han visar inget i rörelserna. Efter ridning/jobb är han inte svullen.
Nu är ju Exakt en riktigt fjant så hur ömt det faktiskt är är det ju lite svårt att veta. Han rycker och ser lidande ut bara man tittar på hans ben.
Efter som Váli har synat och höjt Exakts giv genom att ha fixat ett lite större sår på en bakbenet och dessutom är halt av det så står killarna i varsin liten paddock vid stallet och blir ompysslade.
Exakt har jag ridit/jobbat varje dag och börjat med att longera för att kolla så han inte visar någon ojämnhet/hälta på benet med sår.
Ser ingenting alls hur mycket jag än nojar.
Så jag har jobbat på med honom och han känns onekligt fin!
Blir precis lagom med en start till innan sommaruppehållet tar vid.
En bild på Exakt och mig på MöRS kvällskval. Foto: Michaela Bång
Brandi är PIGG och väldigt arbetsglad! Helst vill han galoppera fort genom skogarna, men om inte det är ok (matte verkar inte tycka det helt?) så kan han tölta rätt fort också och till och med trava om sådant skulle behövas. Men helt galopp ändå! Snälla?
Skrattar mest och njuter av min fina unghäst.
Brandi och jag galopperar i maj på Häringe!
Tindra rider jag väldigt sällan själv längre.
Erica sköter henne så fint och har fria händer att göra vad hon vill med henne. De gånger jag rider henne (som härom vecka då Adina och jag red ut och Adina fick prova Brandi på hemvägen) känns hon väldigt pigg och fin!
Tyvärr går Tindra helt själv i hagen nu.
Krás har åkt hem till Skåne för att bli betäckt, Nunna har flyttat (tillsammans med Nykur, tyvärr) och här om kvällen fick Röskva vandra vidare till evigt gröna ängar pga gamla skador så svåra att det inte går att göra ridhäst av henne. Hon haltade även i hagen sista veckan.
Tindra verkar inte berörd alls av att gå själv. Hon har valackflocken som granne, men bryr sig inte om dom.
Vi har sagt att vekar hon ledsen av att vara själv kan Brandi få gå med henne. Det är den enda valacken jag inte tror skulle försöka betäcka henne vid brunst. Å andra sidan hatar Tindra sin son grundligt (säkert något naturen gjort för att undvika inavel, för hon hyser verkligen agg mot honom utan synbar förklaring) så hur gärna hon skulle gå med honom vete tusan.
Men hittills verkar hon inte bry sig överhuvudtaget.
Sedan Kengan försvann har Tindra ingen bästa kompis och bryr sig inte så mycket om andra hästar över huvud taget. Hon bara är.
Tycker lite synd om henne, men vet inte riktigt vad jag skall göra.
Nu skall jag fortsätta lyssna på utmärkta Satsommar i P3 och äta lite innan kvällens lektioner!
Tags: Läkarbesök, Sjukgymnastik, Skadat knä